Bussresan till NYC var den värsta i mitt liv, vilket resulterade i max två timmars sömn. Lite trötthet har ju ingen dött av, så det var bara att gå och beställa en kaffe på Starbucks i väntan på min fina vän. Efter vad som kändes som en evighet fick jag syn på henne bland allt folk på Pennstation, och precis som alla andra gånger blev det kramkalas för hela slanten.
Planen var att turista i city på dagen, för att sedan gå till hotellet och börja fixa oss. Ground zero, brooklyn bridge och kanske en tur med färjan för att se frihetsgudinnan var vad vi hade pratat om. Men vi skulle "bara" gå in på Forever 21 och hitta en klänning som Lovisa kunde ha på kvällen, vilket resulterade i att vi spenderade de närmsta timmarna shoppandes på times square - än en gång. Tillslut gav vi upp hoppet om att turista och gick och tog en lunch istället. Sedan fortsatte shoppingen på vägen hem till hotellet, att bo 5 gator från times square är inte bra för plånboken. Det går inte att gå förbi utan att shoppa någonting!
När fötterna värkte efter allt springandes på stan gick vi till hotellet för att göra i ordning oss. Strax efter kom de andra tjejerna i vårt svenska crew. Länge sen jag träffade dem, så det var roligt! Sedan hoppade vi in i en taxi för att åka till hamnen. När vi kliver på båten inser vi att kryssningen inte alls var som vi hade tänkt oss. Snabbt som tusan hoppade vi av båten för att inte sitta fast ute på sjön i fyra timmar. Istället styrde vi taxin tillbaka till hotellet. Vid elva-tiden splittrades gängt då Lovisa och jag inte ville gå till samma klubb som förra gången eftersom den var sämst. Vi åkte till nån klubb där jag med hjälp av en extrem brytning på svenska lyckades lura vakten att jag var 22 år.
Det var två bakfulla tjejer som checkade ut från hotellet och satte sig på donken för frulle. För att få bocka av ännu en punkt på min bucket list beställde vi varsin super size meny, och det var inte lite mat vi fick. Colan var större än mitt huvud haha! En kaffe på starbucks klämde vi även in innan det var dags att säga hej då, och självklart kan geitenator och hormann inte bete sig som vanligt folk. Vi bestämde oss för att ha lite kul, vilket gjorde att Lovisa hette Shottahejti. Att försöka stava det är inte det lättaste, så barristan döpte om henne till "Sha". När det är min tur att beställa säger ju inte jag heller mitt riktiga namn, såklart. Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv i väntan på en kaffe, men att se hennes min när hon ropar ut "White chocolate mocha for... Obama?!" gjorde min dag.
Som vanligt gick helgen alldeles för fort. Jag förstår inte att de helgena jag träffar Lovisa går dubbelt så fort som alla andra dagar. Jag hinner knappt blinka innan det är över. Jag hade i alla fall en toppenhelg med min pingla, nu är det dags att ladda om batterierna för en veckas jobb!
Denna gången var det ett ofrivilligt namnbyte!
Eftersom jag inte var så flitig med kameran under kvällen får starbucks muggarna agera fotomodeller. Ovanligt?
Kommentera