Det är många som frågar varför jag valde att flytta utomlands, och jag får ofta frågan om "det inte är dags att komma hem nu?". Självklart finns det många anledningar till varför jag trivs så bra på resande fot - man får se många nya platser, ma träffar så himla mycket olika människor och man lär sig mycket mer än vad man tror. Men den största anledningen är den jag egentligen aldrig pratar om.
Jag hade det inte svårt i skolan. Jag var inte den eleven som fick MVG på alla proven heller, men jag trivdes aldrig i skolbänken. När jag gick trean i gymnasiet var jag så stressad varje dag över att inte veta vad jag skulle göra med mitt liv. Jag hade bara ett år på mig att bestämma hela min framtid. Jag visste att jag inte ville börja plugga på universitetet eftersom jag inte hade en aning om vad jag ville plugga till, och påbörja en utbildning utan motivation fanns inte på min världskarta. Men jag ville inte heller jobba inom vikariebanken i Söderköpings kommun i flera år och bli fast i vårdyrket. Jag ville göra något annat. Jag var så trött på att samhället förväntar sig samma sak utav alla elever som tar studenten - man ska plugga vidare tills man har en bra utbildning att skriva på CV:t, sedan ska man börja jobba, skaffa hund, hus och barn. Man ska köra en Volvo och äta tacos på fredagar. Misstolka mig rätt, en dag vill jag också ha hund, hus, familj och tacofredagar, men inte än. Jag vill leva mitt liv först, på mitt sätt och skaffa mig egna livserfarenheter. Jag vill kunna berätta för mina barnbarn om alla ställen jag varit på, och jag vill känna att jag levt mitt liv som jag vill, inte som samhället vill.
Så en dag bestämde jag mig. Jag skulle flytta till USA. I början trodde jag inte ens på mig själv när jag sa det, men när en av mina bästa vänner också ville flytta dit bev allt lite lättare. Att packa sin väska och flytta till ett främmande land var lite lättare när jag hade någon att hålla i handen. Efter ett år i USA och många uppför- och nedförsbackar senare bestämde jag mig att förlänga mitt äventyr, och denna gång flytta till Australien. Det är förmodligen de bästa besluten jag gjort i hela mitt liv, och skulle jag dö imorgon vet jag att jag levt mitt liv.
Så kommer vi till frågan "hur har du råd" eller "jag önskar att jag kunde göra det". Det finns ett svar, och det är GÖR DET BARA. Jag var ingen miljonär när jag åkte hit, jag hade jobbat som au pair och tjänat 30 kronor i timmen det senaste året innan jag flyttade till Oz. Jobba stenhårt i två-tre månader och köp en one way ticket, så löser sig allt när man är här. Bara du är berädd att äta havregrynsgröt och nudlar tills du hittar ett jobb, eller vara beredd på att man kanske får ta ett städjobb tills man hittar något bättre. Tänk inte för mycket, se bara till att det fungerar. Jag har aldrig haft så lite pengar som jag har på bankkontot idag, men jag har heller aldrig varit såhär lycklig. Pengar är bara pengar, det gäller att ställa sig frågan om det är viktigare att vara rik på pengar eller rik på livet?
Kommentera