Kan inte förstå att vi redan är inne på årets sjätte månad! Det känns som det var en hel livstid sedan jag reste runt västkusten i USA och levde livet, men det var mindre än ett halvår sedan. Tänk vad mycket som har hänt sedan dess! Charmen i att vara backpacker är att man aldrig vet vad som väntar. Jag har inte en aning om vad som kommer hända nästa månad, vecka eller till och med dag. Rätt som det är händer det något så man ändrar sin plan, och för att vara ett kontrollfreak som mig måste jag ändå säga att det är rätt härligt att inte veta vart man kommer befinna sig eller hur livet kommer se ut nästa månad.
Cairns växer och växer i mina ögon och jag är så glad att vi valde att bo just här. Staden är så himla mysig med esplanaden, lagunen, alla offentliga BBQ platser och allmänna gym precis vid havet. Det är skönt att det är en ganksa liten stad, och vi har turen och bor med världens skönaste house mates. Efter bara en månad här känns det som vi har känt dem i flera år, och jag är övertygad om att de är vänner för livet. Vi har så många galna minnen ihop, och jag är så glad att jag träffat varenda en av dem. Måndagar har blivit min nya favoritdag då vi har gjort det till en tradition att ha en BBQ och sedan köra utgång till Salt house där de har drinkar för 4 dollar.
Förutom att dansa på borden på Woolshed, ha BBQ vid esplanaden och spela volleyboll med främlingar har vi också hunnit med att åka ut till stora barriärrevet! Planen var att snorkla och eventuellt dyka, men när utrustningen åkte fram fick jag kalla fötter och nöjde mig med att snorkla istället. Vi hade otur med vädret, och det var väldigt blåsigt och grymt stora vågor. Första gången vi skulle snorkla fick jag panik i vattnet. Vågorna var så stora och det var så djupt vatten så man inte såg någonting förutom ett stort blått hål (revet var ca 50 meter bort). Det enda som jag kunde tänka på var en stor vithaj som skulle komma och äta upp mig vilken sekund som helst, så efter två minuter i vattnet var jag tvungen att gå upp och andas haha. Vi bestämde oss för att göra ett nytt försök efter lunchen. Planen var att åka till två olika rev, men eftersom vädret var så dåligt var det inte säkert att åka till det andra stället, så vi fick stanna där vi var. När det var dags att hoppa i nästa gång var pulsen väldigt hög, men en instruktör snorklade med mig, Elise och en annan tjej så det kändes lite tryggare. Fortfarande livrädd för att bli uppäten av en great white men jag tog ett simtag i taget och hoppades att ingen skulle märka att jag var rädd som ett litet barn. 20 meter bort från båten utbrister instruktören "kolla, det är en haj precis under oss!". Jag höll på att få en hjärtattack, och istället för att kolla ner på hajen som alla andra kollade jag upp på himlen och undrade om det skulle bli min sista syn i livet haha. Det var bara en revhaj, ca 1,5 meter lång, men i mitt huvud var det en köttätande hungrig vithaj. Vi såg även en Manta, och det är tydligen jätteovanligt att se. Ingen av instruktörerna hade någonsin sett en innan, så det var verkligen unikt. Dock såg vi ingen nemofisk eller havssköldpadda, så vi ska nog åka ut en gång till innan vi lämnar Cairns, och förhoppningsvis kan jag ha mina nerver under kontroll då.. Det var i alla fall en underbar dag, och jag är glad att båda kom därifrån levande!
Salt House-Monday med våra underbara house mates!
Kommentera